Mars 2015
Homeward Bound
Den fyrahundratretton landmil långa roadtripen till Stockholm startade vi från båten, det vill säga nära Cabo de San Vicente, Europas mest sydvästliga udde.
Tjocka över gränsfloden Rio Guadiana, 26 underbara plusgrader uppe på Castilla La Mancha. Lustigt nog korsar vi efter åtskilliga dussin landmil åter Rio Guadiana, den är en av Spaniens längsta floder, rinner upp i närheten av Madrid.
Vi har genomgående positiva erfarenheter av spaniens Paradorer (www.paradores.es, www.paradores-spain.com), hotell ofta placerade i historiska byggnader som kloster eller slott. Lunch på Parador de Carmona eller Hotel Alcazar del Rey Don Pedro. Vägen dit går genom staden Carmonas gränder som - tja - låt oss säga så här - man borde kört scooter, utan backspeglar. Hur det gick till att skadefritt lotsa fram bilen till höjden där Paradoren är belägen står skrivet i stjärnorna. Några dussin skyddsänglar måste ha vakat över oss.
La Mancha är till stor del ett jordbruksområde, ett eldorado för alla som går igång på John Deeres muntert färglagda jordbruksmaskiner. Här ligger staden Alcázar de San Juan, där övernattar vi i ett före detta kloster, Hotel Convento Santa Clara, med en hel del fina, antika möbler.
På torget står den fattiga adelsmannen Don Quijote med sin väpnare, bonden Sancho Panza, staty. Sextonhundratalsromanen om Don Quixote, med dåtida spansk stavning, skriven av Miguel Cervantes anses som ett av de stora klassiska mästerverken.
På sin hingst Rosinante reser han tillsammans med Sancho Pancha på La Mancha med målet att vinna sin älskade Dulcineas (dulce = söt) kärlek. I ett av de mest kända kapitlen slåss Don Quijote mot väderkvarnar som han tror är jättar.
Generellt är Spanien ett fantastiskt land att bila i. Hög vägstandard kombinerat med sparsam trafik och ett varierat, vackert landskap som gör att resenären inte tröttnar.
På vår vidare resa upp genom landet hade vi återigen 26 dejliga grader.
Strax norr om gränsen till Frasseland förtöjer vi i Boulou, eller närmare bestämt i hotellet Le Relais des Chartreuses. Omgivningen - ett vackert kuperat stilla landskap, någon kilometer från hotellet obetalbar vy över Pyrenéernas snöklädda toppar. Det lilla hotellet är inrymt i ett vackert stenhus, gudomliga rum med alla bekvämligheter man kan önska sig, en härlig trädgård. Vid middagen och påföljande morgons frukost får vi åter bekräftat att Frankrike + Mat = Sant. Allvarligt talat, bland det bästa vi ätit. Rekommenderas varmt.
De franska motorvägarna håller god kvalitét, dock är trafiken knappast sparsam.
I Schwarzwald ligger Nimburg-Bottingen, inte långt ifrån Freiburg och därmed gränsen mellan Frankrike och Förbundsrepubliken. Vi har tidigare bott på Landgasthof Rebstock, ett familjedrivet, med betoningen på familj, mindre hotell i det sömniga lilla samhället. Två, eller möjligen tre generationer ur familjen Gehring driver verksamheten. Thomas och Tanja, hon ursprungligen från Ukraina, Thomas mor och far samt understundom syns T & Ts barn i receptionen. Hemmastickade äggvärmare i form av hönor på frukostäggen, rummet vi denna gång bodde i har ett autentiskt, orört vintage badrum med genuint sjuttiotalsporslin - ni vet - ljusbrunt. Renovering av rummen på ett annat våningsplan pågår, risken är att vi nästa gång möts av ett rum som är ljust och fräscht, femtio nyanser av vitt, personligt som ett homestylat hem i en bostadsannons.
Autobahn - swooosch! Sent om eftermiddagen befinner vi oss hux flux i Hamburg för att shoppa båttillbehör, sista natthamnen i Lübeck, därefter till våren i Stockholm, strålande sol och 12-14 grader (att vädret några dagar senare övergick i snöblandat regn förtränger vi).
En solskenshistoria
Våra svenska räkningar, hands on, hur betalar vi dem? Ja, de flesta, men inte alla, får vi som e-fakturor. Madre Mia - så mycket enklare än för bara några år sedan!
Men sen är det då två årligt återkommande fakturor, båda från statliga verk, X respektive Y. Endast papperformat. Från verket X kommer den vid en bestämd tid på året, från Y varierar det från år till år - kanske i början, mitten, eller slutet av året.
Vad gör man? Kontaktade verket X och presenterade vårt problem, vi är utomlands och seglar, svårt att bevaka och betala i tid. Fröken / fru A på X-verket presenterar då följande plan. Jag skickar ett mail till henne ett par månader innan pappersfakturan sänds ut, hon lägger mig på bevakning, när det är dags scannar hon in fakturan och mailar till mig. Så här har det pågått i nu flera år!
Verket Y då? Kontaktar dem, lägger fram frågeställningen. Mnja - det är papper i enlighet med gällande instruktioner som gäller. Berättar då hur A på X-verket och jag löst det hela - och vips - Y-verket kan ju inte vara sämre än X-verket! Sedan dess hanteras fakturorna från X och Y på samma vis. Man blir GLAD!!! Tillmötesgående är bara förnamnet! Tack!
Estrella
Bess Safari Too seglar vi normalt på två personer, Mary och Erik. Vi får nu ytterligare en kraft ombord, fröken Estrella. Hon är en yorkshireterrier, föddes 16 januari i Uppsala, födelsevikt 114 gram. Den människa som inte charmas av vår lilla darling och skeppshund finns inte!
Estrella - varmt välkommen ombord!
